Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Nya Testamentets lära om Kristus. (Fortsättning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tankar, som icke äga en personlig tillvaro för sig.
I nya testamentet däremot består Guds idévärld af andar
(~v~up~:~), hvilka, särskildt hvad människoandarna
vidkommer, kallas i Hebréerbrefyet barnen (:~. ~cct~~)
i förhållande till Gud såsom andarnas fader (~ ~zr~p Twv
~vsuu~:wv). Nya testamentet uppfattar således dessa idéer
icke som »notioner», utan som personligheter -
personligheter, hvilka ur teocentrisk synpunkt måste hafva
evig aktualitet, medan de däremot från antropocentrisk
ståndpunkt, från den i tiden fortgående utvecklingens
ståndpunkt, måste betraktas som potentiella och pre-existenta
personligheter, hvilka efter sin ställning i det gudomliga
idésystemet vakna till medvetande af en sinnevärld och
därmed inträda i »köttets» tillvarelseform. På denna
antropocentriska ståndpunkt stå nya testamentets
symboliska läror. För Beyschlag och andra tyska teologer är
däremot Guds idévärld ett system af opersonliga idéer -
schemata eller »notioner» - och sinnevärlden är för
dem icke den subjektiva företeelsen af idévärlden, utan
en särskild af den subjektiva uppfattningen oberoende
verklighet, skapad genom en speciell gudomlig viljeakt
såsom ett slags realisation af hans opersonliga idéer.
Är nu någon af dessa notioner eller opersonliga moment
Gud en sådan, i hvilken Gud skådat sig själf som den
alla andra idéer omfattande idéen och i hvilken Gud
tillika skådar den fullkomliga människan som sitt väsens
återsken och sitt rätta beläte, så följer Beyschlags formel
af sig själf, att denna samma opersonliga notion, när hon
i sinnevärlden får personlighet, är allt igenom gudomlig
och dock på samma gång allt igenom mänsklig. En kritik,
som uppvisade svagheterna i detta åskådningssätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>