- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
218

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle till ”Väktaren”. Bilaga 1 - I. Inledningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min åsikt, att man enligt Jesu egen anvisning och kyrkofadern
Origenes’ påminnelse bör bedja, icke till Jesus,
utan till Fadern i Jesu namn. Vid närmare besinning
skall rec. finna, att den sats, hvilken han betecknat såsom
tröstlös, ligger ojämförligt närmare den ortodoxa
läran, än den ligger min på nya testamentet grundade
uppfattning. Den högsta tröst, som väl kan erbjudas ett
öfver synden bedröfvadt hjärta, är den, att Gud själf
har genom sonen gjort hvad lagen icke kunde åstadkomma
(Rom. 8: 3), och att Guds egen kärlek (Joh. 3: 16)
är den alltid öppna källa, i hvilken den ångrande rentvages
från sina synder. Allt är af Gud, som hafver
försonat oss med sig själf genom Jesus Kristus
(2 Kor.
5: 18). Hvad beträffar organet, genom hvilket frälsningen
fullbordas, så erkänna de ortodoxa själfva, att denna,
såsom ett i historien, i tiden, realiseradt faktum, måste
till sin uppbärare hafva en sann människa, och den
sedliga nödvändigheten af sonens rena och uteslutande
mänsklighet har jag å sid. 150 påpekat med några ord,
som jag här tager mig friheten återupprepa: »Mänskligheten
heten beböfde just icke lära, att Gud ej låter sig af
frestelser och lidanden öfvervinna; men hvad släktet, som
förlorat medvetandet af sitt ursprung och sin bestämmelse,
behöfde, det var åsynen af människans sons härlighet,
det var tron, att historiens begynnelse är människan i
Faderns sköte, att dess slutpunkt är människan på Faderns
högra hand; hvad den enskilde, som förlorat tron på
sanningen och fördenskull, vältrande i själfvisk förtviflan eller
i själfviska njutningar, behöfde, det var föredömet af en
människa, som kunde dö för sanningen och i döden älska
sina ovänner.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:02:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blok/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free