- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
236

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle till ”Väktaren”. Bilaga 1 - II. Den exegetiska delen af Väktarens artikel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

å andra sidan, att Gud, när han med sig förenade den
mänskliga naturen, tillika såtillvida modifierade den
gudomliga, att han »aflade fulla bruket af sin gudomliga
naturs egenskaper», utan att denna natur fördenskull
upphörde att vara Gud. Alla försök att bemantla denna
hårda själfmotsägelse (till dessa försök hör ock det
sväfvande och varsamma i uttrycket: »det fulla bruket»)
hafva misslyckats och måste misslyckas. Afsikten med
denna förnedringslära är uppenbarligen ingen annan än
den att betaga de bibliska utsagor, i hvilka Kristus
frånkänner sig allgodhet, allvetande o.s.v., deras kraft
och verkan, hvarvid emellertid lärans upphofsmän förbisett,
att Kristus ej blott i sin »förnedrings», utan ock i sin
härlighets tillstånd är enligt nya testamentet ett Gud
underordnadt väsen, som ej besitter det absolutas attribut
(1 Kor. 15: 21-28; Matt. 20: 23; Hebr. 5: 5-6;
Rom. 6: 9-10; 8: 34).

Konsekvensen af en lära, enligt hvilken Gud skulle
vara i stånd att aflägga »det fulla bruket» af sina
nödvändiga egenskaper - det vill i kyrkans eget språk säga:
det fulla bruket af sitt eget väsen - synes man icke
hafva insett. Men är denna grundsats en gång antagen,
så kan man icke godtyckligt draga en gräns, utöfver hvilken
detta egenskapernas afläggande ej får skrida. Detta låter
då tänka sig som fortlöpande från det stadium, i hvilket den
gudomliga naturen genom en sådan partiell själfneutralisation
är i stånd att förena sig med en ängels eller en
mänsklig natur, till andra stadier, då gudomen genom en
än längre drifven afläggningsprocess (kenosis) låter förena
sig med en oxes eller en snäckas eller ett träds natur
utan att fördenskull upphöra vara Gud. Den gröfsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:02:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blok/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free