- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
254

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle till ”Väktaren”. Bilaga 1 - II. Den exegetiska delen af Väktarens artikel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jesus är herren, skall ske till Guds faderns ära, ty det
är han, som öfverupphöjt Jesus och gifvit honom det
namn, som öfver allt namn är, emedan Jesus »vardt lydig
intill döden, ja intill korsets död» (vers 8-9). På Paulus
stannar således ingen skuld, om någon anser sig kunna
bruka ett sådant ställe till bevis för att Jesus bör
tillbedjas, d. v. s. såsom Gud anropas. Åkallandet af Jesu
namn gör intet intrång i nya testamentets stränga monoteism,
ty Fadern är och förblifver # ### ###### #### (Rom.
9: 5), hvilken sonen är underordnad (1 Kor. 11: 3 m fl.),
och den ära, som de trogna (intills äfven de få med
Kristus dela härlighetens tron, Uppenb. 3: 21, och undfå
samma härlighet som Gud gifvit honom, Joh. 17: 22)
böra bevisa sin mänsklige herre och andlige konung, har
sin princip och sitt mål i Fadern, som skapat sonen (Hebr.
3: 1-2; 2: 11; 1 Kor. 15: 45; Kol. 1: 15; Uppenb. 3: 14),
helgat och sändt honom i världen (Joh. 10: 36) och
därefter upphöjt honom i härligheten (Phil. 2: 9), hvarför
ock sonen i den bön, han förestafvat oss, lärer oss bedja,
icke till sig, utan till Fadern (»Fader vår» etc.), samt
yttrar: »Allt hvad I bedjen Fadern i mitt namn skall han
gifva eder» (Joh. 15: 16; 16: 23). Själf beder Jesus till
Fadern ej blott under sitt jordelif, utan ock i sin härlighets
tillstånd (Rom. 8: 34; Joh. 14: 16), ehuru han
tillika (Joh. 16: 26) förutsäger en tid, då han icke mer
skall bedja för sina bröder, emedan kärleken, som förenar
barnen med den himmelske fadern, då gör förespråkare och
medling obehöfliga. – Hvad angår Apostl. G. 7: 59, som af rec.
framhålles, förekommer där icke ens
en antydan om en Jesu tillbedjan. Ingenting var väl
naturligare än att Stephanus, då han i dödsstunden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:58:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blok/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free