Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle till ”Väktaren”. Bilaga 1 - IV. Slutorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett tvifvel till döden, hvilket reflexionslöst slår öfver till
absolut förnekelse. Men detta slags tvifvel har ingen
näring i förnuftet, upptändes aldrig af forskningen. Det
är i sig själf oförnuft, och det väckes, det utvecklas
genom det oförnuftiga i en härskande dogmbyggnad.
Tusen sinom tusen af »dessa små», som annars skulle
trott på Jesus – det är: på Gud i människan, på det
sanna, det goda, att de äro himmelska och eviga makter,
fast de låta sig förnimma i jordiska och förgängliga hjärtan
– varda dagligen, redan inom skolans väggar, offer
för det tviflet: den späda tankens första ansträngning
riktar sig i tysthet mot dessa läror, som sägas vara
gudomliga, men lämna hjärtat kallt, medan det outvecklade
förnuftet redan som instinkt reser sig emot dem. Det
händer då lätt, att det gudomliga varder ett tomt,
föraktadt ord, emedan det oförnuftiga en gång usurperat
dess namn; och utan tro på det eviga, utan medvetande
om det idealmänskliga träder den unge snart därefter ut i
hvardagslifvets strid, i kamp för förvärfvet, för
tillfredsställande af sinnelifvets, det fenomenmänskligas behof.
Varder han under dessa förhållanden en god Jesu
efterföljare, en det sannas själfuppoffrande vän och kämpe,
så har det skett i trots af en osund dogmatisk uppfostran.
Med dessa ord, som torde innebära ämne för fleres
än recensentens eftertanke, nedlägger jag för denna gång
min penna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>