Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. Genmäle till herr Biskop Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och personliga vilja, genom hvilken världen blifvit skapad
och i hvilken allt ändligt består. An mindre kan man
då säga, att de gudomliga egenskaperna äro af Fadern
gifna åt Sonen, ty detta gifvande förutsätter en viljeakt,
ur hvilken gåfvan såsom fritt förlänad (hvarförutan man
ej kan tala om en gåfva) härflutit. Såsom född af evighet
äger Sonen de gudomliga egenskaperna lika väsentligt,
nödvändigt, ursprungligt och evigt som Fadern. Och
eftersom nu Kristus äfven under sin jordelefnad är till
sin personliga princip, den gudomliga naturen, densamme
som det eviga logos, kan man ej heller påstå, att han i sitt
förnedringstillstånd var genom en Faderns viljeakt eller ett
Hans rådslut i besittning af gudomens fullhet, utan han
ägde denna såsom den sonen, som till väsen och majestät
är jämlik fadern. Bäst är det dock, tillägger Athanasius,
att icke benämna denna inre nödvändighet hos Gud
nödvändighet, emedan ett sådant ord så lätt leder till
föreställningen om fysiskt tvång, som är viljans
upphäfvande motsats, utan att kalla den natur, enär naturen
är föra och öfver, men ej emot viljan, och enär viljans
beskaffenhet är af naturen beroende. - Detta är Athanasius’
åsikt och deras, som författat vårt nicaenska symbolum,
och ingen konsekvent tänkande lär kunna neka, att den
är symholets grundförutsättning. Hr biskop Beckmans
uppfattning återfinnes däremot i de skrifter man ännu
äger af den ryktbare semiarianske biskopen Eusebius af
Caesarea. Likheten mellan biskopen i Hernösand och
biskopen af Caesarea varder än mer i ögonen fallande,
då man erinrar sig, att den senare, sedan han låtit förmå
sig att underteckna det nicaenska symbolum, ville anses
som dess anhängare och väl åfven trodde sig vara det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
