Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. Om människans förut-tillvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekläda de sig med en kropp af samma gestalt, som anden
skall erhålla i denna värld. » Origenes i sin kommentar
till Johannes’ evangelium kap. 24 anmärker om en under
namnet »Josefs bön» bland judarna vid och före hans
tid gängse apokryfisk bok, att »vill man låta denna bok
hafva något vitsord, så är det lätt att bevisa, att andar,
som haft mycket framför andra människor och varit
mycket bättre än de, ur en ängels villkor nedstigit i den
mänskliga naturen» en åsikt, som tydligen sammanhänger
med läran om en allmän pre-existens men vill åt människor,
som under jordelefnaden utmärkt sig framför andra,
förbehålla en särskild pre-existensform. Rabbinerna
tänkte sig i den öfversinnliga världen en förvaringsort,
af dem kallad Guph, där de ofödda andarna bidade tiden för
sitt nedträdande i sinnevärlden. Så heter det i Avodah
Zarah: »Rabbi Jose säger: Davids son skall icke komma,
så långe af alla de själar, som äro i Guph, någon där
finnes kvar; och Rabbi Salomo säger: Det finnes en
förvaringsort, och dess namn är Guph, och allt ifrån
världens grundläggning äro alla andar, som skola födas
till jordelifvet, skapade och där förvarade.»* Andra
rabbiner antogo ett dubbelt Guph, det ena för
* Man tänkte sig Guph beläget under Guds tron och de
pre-existerande människoandarna hvilande där i medvetslös slum-
mer, likasom i skygd af kerubernas vingar. 1 analogi härmed
tänker sig författaren till Uppenbarelseboken martyrernas sjä-
lar förvarade under altaret framför Guds tron. När det femte
inseglet brytes (Uppeub. 6: 9-11), ser Johannes under altaret
deras själar, som slaktade voro för Guds ords skull, och hör
dem med stor röst ropa: »huru länge, Herre, helige och sann-
färdige, dömer du icke och skaffar icke rätt för vårt blod af
dem, som bo på jorden?» Men dem »vardt sagdt, att de måtte
1u-dc( sig ännu en tid, till dess talet blifvit fullt äfvcn af deras
medtjänare och bröder, de där skola varda dräpta såsom ock de.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>