Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Till läran om de yttersta tingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudomliga hushållning. Denna nya testamentets lära var
det, som hos de första kristna fostrade en känsla af
innerlig gemenskap och medansvarighet ej blott med alla
samtida, utan ock med alla hädangångna och alla kommande
varelser, som bära vårt släktes typ. Det var den känslan,
som de lefvande höjde förböner för de döda och gjorde det
i den visshet, att de döda bedja äfven för de lefvande.
Men enligt den gammallutherska dogmatiken äro de döda
antingen redan fullkomnade och evigt saliga och tarfva,
som sådana, icke våra förböner, eller äro de i ett
tillstånd af evig fördömelse, hvarpå hvarje förbön vore
spilld. I båda fallen intaga de en ställning, som icke
längre gör dem medansvariga för eller beroende af den
lekamens utveckling, hvars lemmar de varit och i själfva
verket alltid förblifva. Genom Hadessymbolens
tillbakaskjutande har det lutherska lärosystemet sålunda
tagit ett steg emot en atomistisk individualism, som är
nya testamentet främmande. Enligt skriften har endast en
människoande uppnått sin sedliga fullkomning, nämligen
Kristus, på det att han, den metafysiskt förstfödde, den
sedligt förstfödde, den från de döda förstfödde, skall
vara den förste i allt och förhjälpa alla de andra till
deras fullkomning. I nya testamentet är ansvarigheten
mellan individen och det system, hvaraf han är ett
moment, aldrig lossad. Utanför mänskligheten som ett
helt kan ingen individ uppnå sitt mål; medan
mänskligheten som ett helt ej heller uppnår sitt mål utan
samband med hvart och ett af de andeväsen, som utgöra
moment i henne. För Kristus själf är den högsta
saligheten icke uppnådd, innan hela den organism, hvars
hufvud han är och för hvars alla lemmar han lidit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
