- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
481

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Till läran om de yttersta tingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ty hon ställer icke eonisk död, utan eonisk aga emot
eoniskt lif Aga afser förbättring och ges, om hon är
förnuftig, icke åt något annat väsen än det som kan
förbättra sig. Oändlig aga är fördenskull en motsägelse
i sig själf, såvidt icke den som agas aldrig vill
förbättras, ehuru han kan det. Redan häraf framgår, att
den möjlighet, hvarom här talas, måste inskränkas till
sådana fall som detta. Ett annat skäl, för hvilket vi
längre ner skola redogöra, är att Jesus på andra ställen
talar om ändliga Gehennastraff. De eoniska straffen äro
således icke, endast i sin egenskap af Gehennastraff,
oändliga. Ett tredje skäl är det, att vi icke kunna
godtyckligt tillskrifva Jesus eller nya testamentets
författare den åsikt, att tiden är oändlig i det
kommandes riktning (a parte post). Vi ha sett, att nya
testamentet förnekar tidens oändlighet i det förflutnas
riktning (a parte ante) och lärer, att han har uppkommit
tillika med denna världen. Redan bäraf borde man kunnat
förmoda, att tiden, enligt nya testamentets mening,
skall upphöra tillika med den värld, i och med hvilken
han uppkommit. Visserligen måste begränsade väsen alltid,
äfven i sin högsta utveckling, förnimma på ett relativt
ofullkomligt sätt; men om denna ofullkomlighet städse
skall yppa sig som åskådningsformer i tid och rum, som
fenomenens framträdande efter hvarandra och bredvid
hvarandra, det måste lämnas osagdt. Detta med särskild
hänsyn till nya testamentets uppfattning af frågan. Ty
huru olika begåfning de nytestamentliga författarna än
ådagalägga i spekulativt afseende, synas de dock alla
hafva befunnit sig mer eller mindre djupt inne i en
idékrets, som möjliggjort något sådant som att en af
dem, just då hans fantasi är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:58:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blok/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free