- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
492

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Till läran om de yttersta tingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gehenna.* En af det förflutna årbundradets ädlaste och
skarpsinnigaste skriftställare, Lessing, kom, då han tänkte
öfver detta ämne, till den slutsats, att » enhvar måste
finna sitt helvete ännu i himmelen och sin himmel ännu i
helvetet». »Den» fortfar han - »som på allvar invänder,
att himmel och helvete på detta sätt flyta tillsammans,
och att hvarje syndare således kan trösta sig med att
omsider komma till himmelen, han är just den, med hvilken man
icke inlåter sig i någon förklaring öfver dylika ämnen».**


* Jämför H. A. W. Meyers anmärkning till 2 Kor. 5: 10:

Straffet för en frälsad kan vara en lägre ställning i messias-
riket.
** Se Lessings skrift Leibnit», von den ewigen Strufcn.
Det egentliga ändamålet med denna skrift är att försvara
Leibnitz mot beskyllningen att hafva mot bättre vetande och
strid med sin egen filosofis grundtankar tagit de ortodoxas
parti i tvisten om helvetesstraffen emellan dem och den ratio-
nalistiske teologen Sonerus; men på samma gång uttalar Les-
sing sina egna åsikter i frågan.
Sonerus hade utgifvit ett arbete, i hvilket han sökt visa
orimligheten af läran om de eviga straffen. Den klarhet och
logiska skärpa, hvarmed han framställt sina argument, gjorde,
att många samtida ansågo ej endast hans hok ovedersäglig,
utan hela stridsfrågan genom densamma för alltid afgjord.
Leibnitz delade dock icke denna senare mening. Han erkände
författarens skarpsinne och styrkan af hans slutledningar; men
påpekade tillika, att denne vid uppräknandet och vederlägg-
ningen af de grunder, som ditintills anförts eller som, förut
obeaktade, skulle kunna anföras för straffens evighet, hade
uteglömt en, nämligen den möjlighet, att individen kan i det
oändliga fortsätta med att synda. Men syndar han i det oänd-
liga, så är det ju också rättvist, att han straffas i det oänd-
liga. Detta var det nya, ditintills icke beaktade argument,
som Leibnitz framlade, och det enda, hvarmed han ansåg det
möjligt att upprätthålla en lära, som statuerar en sådan »dis-
proportion» som den mellan evigt straff och begränsad synd.
(Se äfven hans Theodicée § 133: Il faut considérer que la
dumnutiön est une suite du péché, et je répondis autrefois
å un c’ni, qui in’objccta la disproportion, qu>il y u entre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:58:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blok/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free