- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
493

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. Till läran om de yttersta tingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man behöfver icke frukta en dylik sammanflytning,
ty nya testamentet drager en skarpt betecknad gräns
emellan de båda tillstånden. På ena sidan äro de, som
öppnat sina hjärtan för nåden i Kristus; på andra sidan
de andra. Men, ehuru ingen kan genom fördömelsen


une peine eternelle et un cr~me borné, qu’il n>y (t point
d’injustice, quand la continuation de la pcille n’est qu’une
satte de la continuation du péché.)
Detta skäl har allt sedan Leibnitz’ dagar upprepats till
försvar för den kyrkliga uppfattningen af helvetesstraffen, ja
har, så vidt vi veta, varit det enda nämnvärda, som, jämte
missförstådda bibelspråk, sedan dess blifvit framdraget till den
dogmens rättfärdigande. (Så äfven i afhandlingen »Den eviga
osaligheten» i Theol. Tidskrift af år 1868 hvilken afhand-
ling är riktad mot professor Boströms kritik af den gällande
helvetesläran. Se nämnda afhandling, sidd. 27, 30, 33.) Ar-
gumentet har utan tvifvel sin vikt, i hvarje fall en formell så-
dan, som vi själfva vilja l)å det starkaste betona. Men hvad
man förbisett, då man från ortodox sida nyttjat det till för-
svar, är, att det är alldeles odugligt för det ändamålet. Redan
Lessing, som ansåg argumentet i sig själf riktigt, påpekade
dock, att det icke vidkommer tvistefrågan mellan Sonerus och
hans motståndare, ty tvistefrågan var: straffas de ändliga syn-
der, som begä.s i detta joidelif, med oändliga straff? Det är
på den frågan ortodoxien svarar ja, men hvarpå Leibnitz’ ar-
gument i själfva verket ger ett nekande svar, ty enligt detta
måste äfven ett kommande lifs ständigt fortsatta synder tagas
med i räkningen, om någon rättvisa skall upptäckas i eviga
straff. Orsaken hvarför Leibnitz icke bröt med dogmen om de
eviga straffen, utan »hellre gjorde med de ortodoxa något för
mycket af saken än med de andra något för litet», finner Les-
sing däri, att Leibnitz hade spårat en kärna af sanning i detta
teologernas »råa och virriga begrepp» - den sannilig nämli-
gen, att i världen finnes intet enstaka, ingenting utan följder,
ingenting utan eviga följder. Med denna sanning för ögonen
skulle man kunna gå än längre än Leibnitz och säga, att
hcaije synd måste, liksom allt annat, hafva eviga följder, och
om dessa följder i sin helhet betraktas som straff, måste hcaije
synd drabhas af evigt straff, ett fortsatt syndande således af
allt värre straff, och evigt fortsatt syndande af evigt tillcä ~ande
straff. Emellertid kan man, anmärker Lessing, af syndens eviga
följder icke draga den slutsats, att fö,dö,nelsen är evig, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:58:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blok/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free