- Project Runeberg -  Bibelns lära om Kristus /
548

[MARC] Author: Viktor Rydberg - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. Slutord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säga, att läran om den eviga fördömelsen och helvetet blott är
en annan och teologisk form för ett föreställningssätt, som
förekommit och ännu förekommer hos vissa filosofer, nämligen
att odödligheten skulle tillfalla blott en utvald del af
människosläktet, men icke dess öfriga medlemmar. Antagandet,
att det för vissa mänskliga individer icke skulle gifvas någon
slutlig förlossning ifrån det onda, är nämligen alldeles
detsamma som att säga, att det för dem gifves blott en ändlös
fortgång eller, rättare sagdt, växling i tiden, men icke någon
evighet; ty i begreppet af den sist nämnda ligger upphöjdhet
öfver tiden och dess växlingar. Men vidare är det en uppenbar
motsägelse att tala om en mänsklig existens, som skulle vara
blottad på allt sant och förnuftigt innehåll och röra sig
endast i det, som är ondt och förkastligt. En sådan existens
upplöser sig för tanken i samma orimlighet som antagandet af
en djäfvul eller ett absolut ondt väsende och visar sålunda,
att läran om helvetet verkligen innebär ett förnekande af
odödligheten för en del af människosläktet.
Ännu ett skäl emot antagandet af en evig fördömelse
kan hämtas ifrån medvetandet om alla människors inre eller
organiska sammanhang, i följd hvaraf vårt eget väl är
väsentligen beroende af alla andras och alla andras af vårt
eget. Ju mera detta medvetande - som inom teologien
framträder i läran om arfsynden - utvecklar sig till klarhet,
desto tydligare skall man ock inse, att det är lika så
omöjligt, att någon eller några mänskliga individer skulle
kunna uppnå sitt lifs högsta möjliga fulländning eller den
eviga saligheten, om någon eller några andra äro syndiga och
osaliga, som det är omöjligt, att en eller flere lemmar i
människokroppen kunna vara fullkomligt kraftiga och friska, om
någon eller några bland de öfriga äro lidande eller sjuka.*
Ja, man måste gå ännu ett steg längre och påstå, att, för att
hvilken människa som helst skall kunna uppnå sitt lifs
slutliga fulländning, erfordras, att icke blott hennes
medmänniskor utan också alla andra ändliga


* Boström, Huru en teolog försvarar den gamla barbariska
föreställningen om straffet. Upsala-Posten p. anf. st.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:02:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blok/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free