Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägsyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folk hade kantänka i vårtiden inte tid att se till sina
vägstycken, men det gick ändå, gualof, galant.
Länsman svor, förstås, ämbetsplikten likmätigt, när kärran
höll på att stjälpa eller gå i kras.
Och vi nämndemän sekunderade honom, så godt vi kunde
samt lofvade, att det skulle bli andra bullar af för den
väghållningsskyldige.
Men när vi kommo fram till hans vägmärke och under
en liten rishög vid detsamma funno en ost och en flaska
brännvin, så stod det ju inte till att vara arg längre eller att skrifva
upp den beskedlige karlen, som så väl visste, hvad en
synenämnd behöfde och åtrådde.
På det viset gick det hela vägen utefter. Vid hvarje
vägmärke bereddes oss alltid någon öfverraskning.
Var det klent med grus på vägen, så fanns det så mycket
mera gudsgåfvor vid vägmärkena, så att vi behöfde gualof, inte
vara nyktra en minut, så länge vägsynen pågick.
Ju längre vi kommo, dess mildare blef länsman i själ och
hjärta, fast han röt och svor som en stolle, midt ute på
vägbitarna.
Och vi nämndemän gungade hit och dit i vårt vagnssäte,
och voro fulla af godhet, fast vi sågo myndiga och djädriga ut,
när vi mötte någon.
Och när vi återvände om kvällarne, hade vi häckarne fulla
af limpor, fläskskinkor, ostar, brännvin och fåralår.
Länsman tog naturligtvis det mesta, efter han var herre och
ordförande. Roligt och godt var det i alla fall.
Men skam tog den, som inte hade gjort i ordning med
förning vid sitt vägmärke.
Om han rätt hade sin sträcka aldrig så väl i ordning, tog
länsman upp sin bok och sa’:
— Vi syna väl på 145 lass grus?
— Visst i attan göra vi dä’ ! Och han kan va’ gla’, att han
slipper ifrån för så godt pris! svarade vi.
— Visserligen, men vi ska’ inte vara några flåbusar! sa’
länsman och skref:
»Dikena rensas, hjulspåren igenkrattas och 145 lass groft,
godt grus påköres genast.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
