Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löftesbrytarens straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Piger stjäla och runera husa. Ska’ en kunna lita på och
ha’ redi’t gagn utå fruntemmer, får en lof gefta sej mä’ dom!
förklarade Jonas och fortsatte efter vårarbetets afslutande att
drifva omkring på frieri i trakten.
Men det gick jämt och ständigt olyckligt för honom. Än
drefvo fruntimren skoj med honom och gåfvo honom korgen, än
fingo pojkarne i byarne fatt i Jonas och gjorde honom
allehanda hyss och förfång, när han var ute och vandrade om
kvällarne. Han kom alltid långnäst och ofta sönderrifven och illa
handterad från sina giljarefärder.
— Dä’ kan inte gå på annat vis för honom, när han ljög
och bedrog Greta i själfva dödsminuten! mumlade Maja.
Efter många om och men lyckades emellertid Jonas få Lena
i Sjöbo så pass på trafven, att hon stämde möte med honom
här och där i markerna, där de ostördt kunde få tala om sin
blifvande sällhet uppe i Runseryd. Men hur inpiskade och
försiktiga de voro, lurade dock de sabla pojkarne i Sjöbo ut att
kärleksmötena höllos i skuggan af ängsladan, som låg i
madkanten.
Och så drogo de dit neråt en lördagskväll för att föra nojs
med Jonas och Lena. Ty pojkar ä’ ett illtyg, som knappt ha’
försyn för något heligt. Hur det var fick dock det förälskade
paret i god tid se pojkaskocken, och så gömde de sig och sin
kärlek inne i den tomma ladan.
Men pojkarne släpade i sin ondska fram en stor stock och
stöttade inne Jonas och Lena.
Lördagsnatten gick, söndagen likaså. I Sjöbo saknade man
Lena och i Runseryd fördes väsen efter Jonas. När dessa heller
inte under natten till måndagen återkommo, blef det oro i
bygden och på måndagseftermiddagen anordnades skallgång efter dem.
Man inringade alla ägorna, hojtade, vrålade och skrek, som
om domen kommit öfver bå’ Sjöbo och Runseryd, och till sist
slöt sig ringen kring ängsladan, där man fann de tu, snopna och
skamsna och så uthungrade, att det var totalt förbi med
kärleken i dem.
Lena var topp tunnor rasande och fräste som en katta.
— Dä’ ska’ en hund och inte ja’ gefta mej mä’ en karl,
som ä’ alle mans gäck! sa’ hon och gick hem, medan Jonas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
