Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Han slog» sig fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dä’ veta vi bäst själfva, genmälde en synddrypande
Transjöson.
— Gå’n nu hem med er! befallde pastorn.
— När vi bli tillreds! svarade pojkarna och började skocka
sig kring Kalle Brokvist. Det såg ganska hotande ut. Men
pastorn var lugn som en filbunke och tycktes mera i sitt esse än
när han stod i predikstolen.
Pojkarna trängde sig allt närmare in på’n.
De tycktes ha för afsikt att tråka honom bort mot verandan.
— Om vi rätt skulle ta’ och surra fast honom också vid en
pelare, så kunde han ju uppbygga Packebo med ett litet tal! lät en.
— Likast vore väl å hifva upp honom på taket och surra
fast honom ve’ pipa’, så kunne han höras öfver hela söckna.
Höga herra ska stå höjt! inföll grinande en annan.
— Gå’n hem genast, dumnöt! röt pastorn, som började
ilskna till.
— Ja, kom så få vi sällskap! hånade den värste bjässen i
högen och skulle lägga sin arm om lifvet på pastorn för att draga
honom åt verandan till.
Men det tempot skulle han aldrig hafva gjort.
Ty i detsamma vardt han gripen af Kalle, lyftad i höjden
och slungad såsom utur en kanon öfver de andras hufvuden långt
bort åt en krusbärsbuske, där han blef liggande.
Och sen kom turen till de andra.
Smack, smack, smack! lät det på Packebo gård. Kalle
Brokvist kände sig grufligen lifvad och inspirerad af sitt ämne, och
det dröjde inte många minuter förrän allesamman syndaträlarna
från Transjö lågo där såsom strö på gården.
Men det var inte nog med det, utan Kalle Brokvist tog
dessutom upp sin käpp från marken och bearbetade ytterligare
hvarjom och enom af dem tills de knappt kunde röra en lem och till
dess hvars och ens lekamen var på det härligaste marmorerad.
Där lågo de nu tillintetgjorda och stukade och slagna sönder
och samman.
Pastorn öppnade dörren åt kyrkvärden, som kom ut på
gården och lofvade himlen med allt sitt husfolk, när han såg huru
fridstörarne vältrade sig stönande och vanmäktiga på hans gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
