Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Måla-Svens omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ä’ inget sällskap för mej! lät han och dräpte i detsamma till sin
häst med piskskaftet tre resor utefter refbenen, på det att han
snarast möjligt skulle komma ifrån min syndiga närhet.
Men hans lass var tungt, vägen djup och hästen utmagrad,
så det gick inte fortare än att jag hann slänga i honom någonting
om, att »den rättfärdige plägar förbarma sig öfver sitt ök».
Men det ångrade jag se’n, ty jag hade icke kommit många
steg förrän Sven dängde en sten i ryggen på mej, så att jag
fick hicka efter andan en half fjärdingsväg.
*
Se’n träffades vi inte på vådligt länge, utan jag fick sköta
mej själf både med länsman och andra affärer.
Men en dag mötte jag honom likväl på Vernamo marknad,
och efter som jag, gubevars, var ett grand lifvad, som vanligt
är vid sådana tillfällen, när man vånglar med kreatur och får och
ger en hop köpskålar, så frågade jag Sven, om han ville dricka
öl. Han stod och funderade på’t en vändning till att börja med.
Men se’n hviskade han:
— Tack du, men ta’ då med dej putellen till Molanders
stall, så låsa vi in oss och dricka!
Och det gjorde vi.
— Här inne kan en dricka välsignadt, utan att folk får veta
ett knyst om’et! lät han och drack och pustade inne i stallet, så
att det stod härliga till.
— En får lof va’ försiktig, när en ä’ blåbandist och, hör till
missionsförbundet! fortfor han och kastade tomflaskorna upp på
höskullen.
Se’n torkade han sig om munnen och vi gingo dädan.
Ifrån den betan blef han ett grand sällskapligare emot mig.
Och icke långt efter kom han själf och hämtade mig till en
predikan i grannsocknen.
När vi kommo in i Vernamo skog, sa’ han till mig, att det
skulle vara nyttigt för mig, i fall jag omvände mig.
— Kanske det! lät jag.
— Själf har jag förkofrat mig betydligt se’n jag fick mitt
nya sinne. Ty se’n det blifvit bekant att jag slagit upp med
världen, behöfver jag inte lägga upp veden jag säljer, behöfver
inte väga mina smörtrillingar, utan folk tror på mig ändå. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0059.html
