Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måla-Svens omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det kan du allt tänka dej, hvad det gör under året för den, som
säljer litet i hvar vecka! förklarade Sven.
— Och tror du, — fortfor han, att jag i min lifstid hade
kunnat sälja min istadiga märr, äss jag lefvat i mitt gamla tillstånd.
Men nu trodde de mej, när jag sa’, att hon hade alla dygder
och inte ett enda fel. Och tror du, att August i Bolet stigit i
borgen för mitt riksbankslån, om ja’ fortsatt att lefva i köttet.
Men nu gick det som en dans att få dit honom.
På det viset predikade han för mig hela vägen, så att jag
var inte långt ifrån väckt, när vi kommo fram till missionshuset.
Och jag styrktes ännu mer under själfva mötet.
När det var slut och jag kom ut, tittade jag efter Sven och
då jag koxat en stund fick jag se, hur han gick afsides med
Johannes på Höjden, som är ledamot i bevillningsberedningen.
Nå, jag gick efter och lyddes på deras prat, och då fick
jag höra hur Sven tiggde och bad, att de skulle sänka skatten
åt honom.
Men den andre påstod, att det vore den största orättvisa i
världen och att det inte kunde gå för sig.
Då knäckte Sven till att gråta och jämra och snyta sig, så
det var rent ynkligt.
— Hörde du inte hvad pastorn sa’ om mammon och annan
afgudadyrkan, och nu står du här och gråter för ett par snöda
kronor, som du med all rätt får betala till stat och kommun.
Hurdan kresten ä’ du? mente Johannes, som i alla fall räknas
för en syndare.
— Kresten? Ja’ ska’ ge dej för kresten, jag, lät Sven och
började skälla ut den stackars gubben och fördöma honom, så
att jag rent hissnade, och till slut sparkade han honom på benen
och gaf honom till och med en örfil. Så ilsk blef den
gudsmannen för två kronors skull.
Men den, som inte gick i sällskap med Sven hem, det var
jag det. Jag hörde honom dock hela vägen, ty han kom efteråt
och sjöng Sankey så att det rungade i skogen. Men hade det
inte varit för skams skull och för att han hade en skock folk i
sällskap, så hade hans helighet fått smaka en orättfärdig mans
kyrkekäpp den aftonstunden.
Men han har det till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
