Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trolofningen i Ormeshult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ungdomen ä’ vrensk och ostyrig i denna usla tid, tecknat af
en vän i hast. P. Israelsson.
— Sir du dä’ att du inte blir öfver du, fast du har gått
här och gnällt! Nu kan du tacka Gu’ och slicka tummarna, om
du har så pass vett, för nu får du en pojke, som har lite att
va’ med! utbrast gubben och var så glad, som om han hade
hittat en pengapung.
— Ja, inte ä’ dä’ just nå’n vackerlek på’n, men han ä’ väl
bättre än ingen, så ja’ får väl ta’n då! lät flickan och smackade
med läpparne samt såg lycklig ut.
Se’n lades där råd, hur Granåsborna skulle tagas emot.
Reelt och hederligt skulle det bli och bå’ prästen och hans fru
och fröknarna och sonen skulle bjudas.
— Nå’n gång får en väl slö sej lös! mente Sven.
Och ett förskräckligt rabaskande blef det hos Månssons.
Flickan och käringen sprungo, hvilken som värst var, kring
i bygden och lånade knifvar och gafflar, tallrikar och teskedar,
och de voro till och med hos nämndemannens och lånade deras
granna kaffekanna utaf porslin med målning på. Ty det var
stopp, att de fingo Sven att köpa en sådan.
Omsider kom trolofningsdagen och Pelle med sin son, en
linhårig och snusig drasut. Strax, efteråt kom prästens hela
familj och undrade hvad som skulle stå på i Ormeshult, dit de
aldrig förr blifvit bjudna.
— Gack ut i köket och köss flecka ett spadtag, så får du
si, hva’ du töcker, innan vi knäcka åstad mä trolofninga, för en
ska’ inte köpa grisen i säcken, du Johan! hviskade Sven åt den
blifvande mågen, medan man satt och väntade på välkomstkaffet.
Johan gick och kom igen efter en vändning.
— Nå, hur smakade dä’? sporde begge fäderna på en gång,
när han kom in.
— Åhjo, dä’ vore synn’ å klaga. Sämre har ja’ vatt ute
för och för bättre mä’! svarade pojken och drog ett stråk med
tröjärmen öfver munnen.
— Dä’ ä’ som så, herr pastor, sa’ därefter Sven, men vände
sej i följd af sin dåliga syn till prästsonen, bugade och
krumbuktade sig för denne — dä’ ä’ som så, herr pastor, att Pelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
