Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Klangens Malena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Riktigt, kyrkovärd, riktigt! Men hvad har hon då i alla
fall gjort? sporde pastorn.
— Ja, språka om paschasorna, du körkevärd, som har
talegåfva och känner till’et! mente sexmannen.
Just i detsamma kommo de fram till en gärdesgård och på
den satte sig alla de allvarliga männen, medan de lyssnade till
kyrkovärdens tal om Klanga-Malenas ungdomsbedrifter.
*
Det hade, måntro, varit ett godt gry i Malena, när hon var
flicka, och grann och rödlett och sprittande glader var hon då,
så att det förslog. Alla pojkar i hela grannhället sprungo toseta
efter henne och friade till henne och slogos om henne.
— Friade inte du också te Malena på den ti’en, körkevärd?
sporde sexmannen.
— Jo, gubevars, och för den skull haltar jag än i dag!
— För den skull? undrade prästen.
— Jo visst, kronejägarn sparkade ju af mig benet för att
jag köpte en ylleväst åt henne nere på marknaden. Han var så
stollig efter henne, att han förlorade vettet till sist.
— Äh, di sa’ att han fångade dej i en vargsax, när du
sprang efter henne och att det var saxa, som knäckt benet på
dej. Aldrig har jag hört, att han sparkades. Och Kalle på
Moen hittade ju dej halfdöer i vargsaxa en söndagsmorn, inföll
sexmannen, som var en stor filur och aldrig stack under stol
med något eller skydde storgubbar.
Själfva pastorn drog härvid ett grand på smilbandet.
— Om det inte vore för pastorns skull, hade du min
körkekäpp i din skalle på eviga fläcken! dundrade kyrkovärden,
som kände sig stött för vargsaxens skull, kantänka.
Men hur det var, lugnade han sig och fortsatte beskrifningen
öfver Malena.
— Hon drog åt sig så mycket manligt kött som fanns, men
själf bara stollades och gycklade hon samt var djädrig emot
alla och brydde sig egentligen inte om nå’n.
Kunde hon skrapa till sig en annans fästman, så tyckte
hon, att hon gjorde det besattandes bra och grinade, så att hon
kunde förgås åt den andras bekymmer. En faslig röra och ett
stort elände ställde hon förresten till här i orten bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0105.html
