Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klangens Malena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvart ska’ I ta’ väga far, efter I gör Er så granner?
sa’ pojken, när han såg gubben piffa upp sig just den där
lördagsaftonen.
— Åh, ja’ ska’ gå bort och tala vid domarn om en
inteckning! lät gubben och satte af utåt vägen.
Ett par timmar efteråt lommade, förstås, sonen äfven å stad
på giljarfärd.
Nå, gubben kom fram i skymningen, och Malena lurade
honom till att taga af sig stollar, rock och hatt samt förde honom
sedan opp på ett vindsrum, där hon satt och språkade med
honom, tills hon fick höra sonen hvissla.
— Vänta ett grand, mens ja’ springer ner en vändning!
Här ä’ visst ugglor i mossen! sa’ hon.
Pojken fick kläda af sig, han liksom gubben, ute i förstugan,
på det att intet dånande skulle uppstå, och sedan fördes han i
sin stad till den andra vindskammaren.
När detta väl var gjordt, tog hon pojkens kläder och rusade
in till gubben, som satt i mörkret.
— Ta’ på er i hast och skynda er ut, här ä’ kommet
främmande, som ska’ legga på rummet i natt! Kom igen i da’ åtta
dar! hviskade hon.
Och gubben flängde på sig kläderna och satte i väg.
Framåt ottan tog hon gubbens grejor och flög in till pojken,
hvilken omsider somnat på sin kammare.
— Matmor ha’ blifvit så illa sjuk, så att ja’ kan inte få
språka med dej, och nu ä’ doktorn i antågande! Klä’ på dej i
rappet och spring ditt håll, så ingen får se dej, för då blir det
ett evigt spektakel! Kom igen i da’ åtta dar!
Sonen kröp hasteligt in i sin fars kläder och rusade bort så
yrvaken och perplex, att han inte kände det hatten gick långt
ned mot ögonen på’n.
Just som solen rann upp, kom han hem och fick se sin far
ligga i sängen klädd uti hans egen rock och stöflar. Och hatten
stod på bordet. Gubben hade varit trött och kastat sig sådan
han kom in. Pojken stod och bara glodde och gapade.
Så vaknade gubben. Och när han fick se, hur pojken var
klädd, där han stod, tittade han som en fåne än på sig själf än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
