Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En rasande man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi dro’ åstad? sa’ Kalle, då vi voro så där omkring 300 steg ifrå’
häktet.
— Dä’ va’ fångförpassningen och de andra handlingarna,
svarade jag.
— Dä’ skulle allt va’ roligt att se, hur så’nt sir ut! Låt mig
titta ett tag i dem!
Nå, jag trodde honom inte om nå’t ondt, utan tog fram
papperen och lät honom läsa.
I det samma voro vi just komna till häktet.
— Ge mig te’baks papperen nu! sa’ jag.
— Nä’, låt mig läsa ett grand till och ring du på porten så
länge! suckade bofven.
Och jag mitt dumhufvud gjorde så.
Inom en minut flög dörren upp och Kalle slank in.
— Ja’ ä’ fjärdingsmannen Johan Månsson i Intagan, som
skall aflämna denne Kalle Bengtsson i Skogen till straff för brott,
som allt står i denna förpassning! förklarade den uslingen och
bockade och hoverade sig.
— Dä’ ä’ lögn! Dä’ ä’ jag som är’ fjärdingsman och han
som är fånge! skrek jag.
— Nu hör ni, sådan bof han ä’! grinade Kalle och bad att
de genast skulle ta’ hand om mej och ge honom kvitto på mej.
Ni kan tänka er, att det blef ett väsen på häktet! Befäl
och knektar höllo med Kalle, eftersom han hade papperen, och
jag blef så förbluffad och ilsk och altererad, att de äfven för den
skull trodde, att jag var bofven.
Kalle var lugn och sekterlig och anropade dem om att
genast häfva mig in i cell.
— Han ä’ en vådlig person, den här lönkrögaren. I ett
nafs kan han flyga på någon af oss. Jag har, måntro, fått känna
mej i lifsfara för honom under hela vägen! yttrade han. Hvilket
gjorde mig ännu mera galen, så det var med knapp nöd jag
undgick tvångströjan. Och så häfde de in mig, grät
fjärdingsmannen.
— Och nu har du suttit af böterna Kalle? ropade vi.
— Vesst fasingen!
Nu kunde vi inte hålla oss för grin längre, ty saken var för
bra gjord af Kalle i Skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
