Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rekrytering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föga smörj! hviskade Jonas och skelade bort åt vrån, där hans
kyrkokäppar stodo.
Vi tittade på hvarandra, och Gu’ vet, om vi inte gått med
på förslaget, ty vi tyckte, att pojken var hård och i stort behof
af förbättring.
Men just som det började rycka i armarna på oss, och
käpparne vinkade, kom minsann käringen in med kaffebrickan. Tösen
trippade efter bärande ett fat med bullar så stora som Uppsala
högar och skorpor, hvilka mera liknade landgångarne till stora
oceanångare än goda Guds gåfvor.
Kaffeaffären lugnade oss emellertid och gjorde våra sinnen
blidare. Vi doppade och mumsade och stönade, befunno oss väl
och lofprisade bå’ Jonas och hans hustru.
När Kalle Karlsson, som är en dängare att kunna dricka
skållhet kaffe fort, ty han glufsar i sig det som om han vore
förtent i halsen, slutat med påtåren, torkade han sig om munnen
med tröjärmen samt grep en tidning, som låg på »skeffanjeren»
för att titta i henne, mens vi slutade vår drickning.
Han hade emellertid inte läst långt, förrän han stampade
till i golfvet och svor en lång och syndig repris.
— Hva’ nu då? Har stutapriset gått ner? sporde vi.
— Nä’! Men tösst ett grand, gubbar, så ska’ ni få höra
hvad värre är.
Och så harklade Kalle och las om de stora rustningarna i
Norge.
Ju längre han kom i texten, dess mer rynkade vi
ögonbrynen och beto hop tänderna. När jag tittade på de andra
rotehållarne, såg jag hur ögonen gnistrade och näsborrarna vidgades
på dem.
De sågo ut precis som karlar se ut, när de tänka att slåss.
Jonas satt stilla som en målad bock på stolen, blek som ett
lik och glodde på sin bössa, hvilken hängde på väggen.
Ja, jag observerade att vi voro arga som bålgetingar
allesammans och Kalle darrade på målet, så att han knappt kunde
läsa.
Men allra underligast var det att se pojken, som vi skulle
städja till soldat.
Han hade rest sig upp och stod midt på golfvet och tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
