Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Aftonfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag hviskat, att han tyckte sig se ett fruntimmersansikte
genomfönstret därinne.
*
Just i skymningen på julaftonen fingo domestikerna plötsligt
höra ett förfärligt larm i öfre vestibulen. De hörde hur den
gamle, gripen af sitt allra värsta ursinne, rasade och svor, hur
den unge i början fogligt, men sedermera med allt större hetta
förebrådde fadern att ha »brutit sig in» i hans rum. Det lät
som ett par titaner drabbat samman, och ingen vågade sig till
dem. Men enstaka ord och meningar trängde sig ner, och af
dem förstod man, att den unge ville gifta sig genast eller döda
sig, under det att den gamle hotade med förbannelse och
arflöshet samt nämnde något om en »gömd tatterska», som genast
»skulle jagas bort af betjäningen eller skjutas som en galen
hynda». Allt häftigare och vildare blef grälet däruppe, allt mera
högljudt. De flämtade som om lössläppta onda andar varit nära
att kväfva dem.
Men då, när stormen var som hårdast, fingo de förfärade
tjänarne höra, huru något började falla tungt och snabbt utför
den höga trappan. Det dunkade från trappsteg till trappsteg,
tills fallet afslutade med en duns mot golfvet därnere.
Och då de nu icke kunde hålla sig längre, utan sprungo ut
för att se hvad som händt, låg den unge grefven därute med
afbruten nacke.
— Han snafvade häruppe! Han har väl endast bedöfvats?
flämtade den gamle i det han skyndade ner.
Men innan han hunnit midten af trappan, kom ett ungt, blekt,
mörkt fruntimmer som ett spökelse och sprang förbi honom.
— Det korpsvarta håret fladdrade efter henne; ögon hade
hon mörka som en adventsnatt och vilda som en storm! yttrade
den gamle trädgårdsmästaren.
De, som redan fattat i den döde för att bära in honom,
släppte sina tag af förfäran öfver denna oväntade uppenbarelse,
och kvinnan kastade sig öfver den fallne som en lejoninna öfver
sin unge.
Men en blick och en åtbörd af den gamle jagade bort
tjänstefolket, och hvad som tilldrog sig därute mellan grefven och den
unga kvinnan blef en hemlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0124.html
