Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett tidningsbolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnet så förändradt hos Bengt, att han aldrig kunde se Kasken
komma på vägen åt Fagerhult, utan att det klack till i
bröstet på’n.
— Siså, nu kommer det kreaturet igen för att ta’ tidningen
ifrå’ mej. Han unnar mej aldri’ läsa henne till slut!
mumlade han.
Ibland kunde han i vredesmod säga till Kasken:
— Du får vänta ett par dar. Ja’ har inte läst henne än.
Men då blef Kasken alltid rasande och gormade:
— Du har ju haft hele sönda’n på dej te’ å läsa.
— Söndan! Tror du, att ögena stå’ bi te’ å läsa bå’
tidningen och »vangelet!» röt Bengt te’baks. Och så blefvo de
ordkastandes och bittra emot hvarandra.
Så en kväll, när Anders Karlsson gick förbi Fagerhult en
stund efter sedan det skymmat, fick han se, att ett ljus fladdrade
och flaxade därinne. Ibland flammade det nere vid golfvet och
ibland uppåt taket. Anders tyckte rent att det såg ut, som om
elden varit lös i stugan och ansåg sig skyldig att gå in.
— Och det var min olycka, suckade han.
Ty när han kom in, fick han se Bengt med en ljusstump i
näfven springa omkring som en tosing och lysa i alla vrår, ilsk
som en bålgeting, medan Kasken satt på en soffa och svor och
skällde.
— Hva’ står på härinne? hade Anders frågat.
— Åh, den evinnerlige drummeln har vräkt bort tidninga
och ä’ inte människa te’ å’ hitta henne. Men ja’ går,
förbaskingen, inte ur fläcken, förrän jag har henne i handom, för innan
ja’ lägger mej, vill ja’ veta, om den usle fransosen har hämtat
Drefusen ifrån Djäklaön! skrek Kasken.
Bengt kröp än på händer och fötter under sängar och soffor
och dammade och klente ner sej, så att han såg ut som ett
kreatur, än klef han upp på stolar och glodde på hyllor och
skåp samt var så altererad och ursinnig, att han gång på gång
drumlade ner och slog vidöppen i golfvet. Men tidningen hittade
han inte.
— Nu ger ja’ letandet attan! Du får tåla dig, Kask, och
ett tidningsbla’ ä’ väl inte hela världen heller! sa’ han till sist
och satte ifrån sig ljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
