Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västragårds guldbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å få låna en gammal säng eller en soffeskrump! Minns du dä’,
Inga?
— Jojomen! lät denna. Och så tittade de gamla så godt
på hvarandra, så det liksom sken efter’et i stugan.
— Herren hjälpte mig och folk var beskedligt. Jag fick
låna en soffa i Gölsebo, två träpallar i Skåperyd och ett litet
bord i Mjöhult.
När jag se’n kom hemknekandes med det där efter Mjöhulta
enbetsstut, hade Inga varit på sitt håll och fått en hel del hon
också. På ett ställe hade de stuckit till henne en stekpanna,
på ett annat en gryta och en gnista fläsk. Hos klockarns hade
hon fått låna ett täcke och två råghalmsbukor så vi fingo oss
den raraste brudsäng, som man kan drömma sej. Ja, när sola
i da’ för femti år se’n gick i skog, hade Inga och jag alltså lite utaf
hvarje. Vi tyckte rent af, att vi va’ rika och hade det fint, för
intet på jorden kan måla upp och förgylla saker och ting så, som
kärleken i ungdomstid. Och så glada voro vi den kvällen, Inga
och ja’, att vi bestämdt gått en polska i Snufvebo
förstukammare, om den inte varit så förskräckligt liten.
Men da’n därpå började vårt gemensamma dagsverke. Jag
laggade af åt mitt håll och Inga åt sitt. Hvad vi knogade ihop,
om dagen, det drogo vi till det gemensamma boet på kvällen.
Vi voro som ett par fåglar.
Året efteråt kunde vi tagas med ett torp och sätta upp med
ko. Några år efteråt var jag karl att arrendera ett
fanjunkare-boställe. Och när vi varit ihop i fem och tjugu år, hade vi
dragit te’sammans så pass, att jag vågade mej på att köpa det här
hemmanet Jaha, dä’ är tjugufem år se’n dess — och i da’ har
jag med Guds hjälp löst den sista inteckningen. Därför vill ja’
att ni skulle titta hit och hjälpa mej tacka Gu’, hvilken i femti
års ti’ vart så nådig emot oss stackars skråar, som inte ens
hade en egen pinnsoffa att lägga oss i, när vi gifte oss! slöt
Salomon och drog högra tröjärmen öfver ögonen. Inga snöt sig
i det hvita förklä’t, hvilket väl var oriktigt. Men hon kunde
synbarligen inte hjälpa’t.
Vi gäster blefvo också allvarsamma. Salomons ord gåfvo
oss mycket att tänka på. Vi visste inte hvad vi skulle säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
