- Project Runeberg -  Bland sockenkungar och backstugusittare : historier från bygden /
160

(1907) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlorade »bataljer»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

proponerade, att parterna skulle ingå förlikning och lägga ned
målet.

— Ja, ja, dä’ är jag visst fallen för! Jag är beredd att
räcka honom handen här framför dombordet! lät Sven ödmjukt
och undfallande samt gick öfver och gaf sig till att klappa sin
vederdeloman på kinden.

— Visst vell ja’ förlikas! smilade han.

Men i detsamma rände han, midt för domarens näsa, in sina
klor i ansiktet på orgelnisten, som intet ondt anade, och släppte
inte sitt tag, förrän häradstjänaren kom och skilde dem åt.

Där blef minsann ett riktigt spektakel inför rätten.

Orgelnisten hoppade och sprattlade och vrålade af smärta,
ty Sven hade klor som en örn, och blodet rann i strömmar ur
kinden och neråt halsen på’n.

Domaren rasade, och till och med nämnden vaknade
därinne, och då kan man veta, hvilket väsen där måtte varit.

Men Sven lät sig ingenting bekomma utan log och sa’:

— Si, så jag älskar honom!

Detta blef emellertid ett dyrt och ledsamt kalas för Sven
Månsson.

*



Se’n lät han emellertid orgelnisten vara i fred några år och
sökte till och med att ställa sig in hos honom och visa ånger
och ruelse öfver sin forna elakhet.

En dag gick orgelnisten förbi Rasmusbo, när han, hungrig
och utsläpad, återvände från en jakt.

— Ack, ja’ får väl inte bju’ på en kopp kaffe! kom Sven
ut och bad, bockade sig och såg så gudsnådig ut.

— Jo, ja’ tackar! lät orgelnisten och gick in i stugan.

Hur nu Sven hade burit sig åt, det vet ingen, men säkert
är, att han smusslat in ett litet ilsket gäddedrag i en bulle och
orgelnisten fick det fast i munnen på sig.

— Jesses, ett sån’t spektakel! Men vänta så ska’ ja’ ta’
ut’et! hojtade Sven och låtsade att han ville gråta samt tog
ihop med att lossa draget ur läpparne på orgelnisten. Men han
bara ryckte och rände fast det ännu värre, så munnen blef
alldeles ihopnitad på den arme mannen.

Och sådan fick han återvända hem och forslas in till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free