- Project Runeberg -  Bland sockenkungar och backstugusittare : historier från bygden /
173

(1907) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett famntag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett famntag.



— Stackars Anna Stina! Hon hade aldrig haft något
pojkatycke.

Det vill säga, att pojkarna hade aldrig tyckt om henne.
Men själf hade hon tyckt om pojkar i alla da’r, så att det rent
knakat uti henne.

När hon var så där krings vid tjugu år, blef hon för en tid
liksom fjantig för en kärlekshandels skull, och jag tror knappt
att hon repade sig fullständigt sedan dess, ty så fort det blef
fråga om giftermålsaffärer eller något, som stod i samband med
dylikt, gick det rundt för henne.

Hon var allt till naturen i ungdomen litet inbilsk af sig och
tyckte, såsom flickor i allmänhet bruka göra, att hon var grann,
och därför inbillade hon sig också, att ingen karl kunde se henne
utan att bums bli kär i henne.

Nu var Karl i Flahult, som var socknens raskaste och
grannaste pojk, tillika en stor stopastolle och han plågades heller
inte af något allt för godt hjärta, hvadan den vildbattingen och
syndaren hade en vådlig ro af att gyckla och stollas med töserna
och allra mest med den lilla Anna Stina i Fållen.

Det höll han på med en hel sommar och gick och intalade
henne, att fast största delen af de andra flickorna i socknen
hängde efter honom som ärtrefvor, så var det dock endast till
henne allena, som hans håg stod.

Och Anna Stina i sin enfald trodde honom.

Far hennes förmanade henne visserligen och försökte
öfvertyga henne, att Kalle inte hade någon mening med hvad han
pratade, — men det halp inte. Tvärtom blef hon allt mera etter
befängd.

— Men du kan väl begripa, att han, som kan få hvilken
helgårdsflicka som helst, inte tar dej, som ingenting har. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free