Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nämndemannens herdestund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men flintskalligheten kunde han då egentligen tacka Gu’ för,
ty den gjorde att han fick ett vist och salomoniskt utseende,
hvilket var orsaken till, att han vardt nämndeman, hvarigenom
han ju kom i tillfälle att få ligga borta på ting och syner, och
detta var en sabbatshvila för den stackars karlen.
I tuårse’n på våren dagades det ändtligen för honom.
Hustrun fick nämligen en så förträfflig influensa, att
nämndemannen kunde då inte önska henne en bättre.
Men hon repade sig efter en tid, så att det började ånyo
se mörkt ut för honom, och hade han inte funnit på ett knep i
rätter tid, så hade nog det ståtliga jor’ölet i Fårakull krupit i
skrinet.
Men Per Jönsson var ingen vanlig dumbom, ska’ jag säga,
och han hade inte för ro skull och utan att lära sig något godt
suttit sex år i en häradsrätt.
Just som gumman höll på att krya till sig som bäst, lockade
han drängen att en kväll, när det blåste isande kyligt och
regnade, ljuga för henne och inbilla henne, att nämndemannen »visst
sto’ nere vid badstugan och pratade och smilade med
Magnussons efterlefverska i Stampen.»
Husch, det behöfdes inte mer för att få ut nämndemansmoran
i ovädret.
Men den turen knäckte henne, så hon fick, som beräknadt
var, en sådan där »svit» di kallar’t, och den stod hon inte ut
med.
Se’n blef där en begrafning i Fårakull, så att det var lust
och gamman däråt.
I början gick det nog litet allvarsamt till väga, men fram
på natten mynnade kalaset ut i fyrmannapolska, killespel och
ett hurrande såsom på det bästa slåttagille.
Och länsman, som var med och fyllnade till, sa’ också, när
han på ottan skulle krafla sig upp i sin gamla schäs:
— Så har jag då — hick — aldrig — bevistat trefligare
graföl i detta distrikt! Jag har klått dem på femton krisch —
hick — i kille under denna välsignade natt — hick!
En del nymodigt folk rankade nog på skallarne och yttrade
ett och annat graverande ord om det där kalaset.
Men det gjorde de nog i oförstånd, ty inte får man lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
