Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nämndemannens herdestund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i brunnar och gödselpölar, men utan resultat. Slutligen förde
en af pojkarne oss bort till torkrian.
— Han brukar hållas här ibland! sa’ den syndaträlen.
Och där funno vi till en evinnerlig sockneskam vår
nämndeman i källaren, tjutande och gråtande tillsammans med sin tös.
— Det här kastar en skugga på hela rätten! röt domaren
och glodde som en tjur på nämndemannen.
Men då klef rusthållaren i Ransberg fram och sa’ som
sanningen var:
— Det här är nämndemannen oskyldig till. Han har
rättighet att fria och stämma möte bäst i hundingen han gitter,
men om häradshöfdingen ville döma pojkarne, som fördärfvat
hans kärleksstund och mitt källartak, till ett par månaders fängelse
och ärans förlust i evighet, så vore det välsignadt väl!
— Nåja, åtala dem, så få vi se, hur vi kunna vränga till
det för dem! log domaren och såg litet nådigare ut.
Hvad nämndemannen beträffar, så liksom svalnade hans
kärlek i källaren, och somliga påstå, att han blef »väckt» under
natten.
Det var som om han sedan velat draga sig för Malin, men
hon släppte minsann inte taget, utan påstod, att när hon ramlat
i olycka med honom och delat hans fasansfulla natt, så var han
heller inte för god att låta henne få dela den goda dagen uppe
i det feta Fårakull.
Och därvid blef det äfven, så pojkarne fingo inte, såsom
ock rättvist var, någon välsignelse af sin illbragd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
