Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stina på Gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var och är en mycket alldaglig sport om lördags- och
söndags-kvällarne där i trakten.
Måntro, det tog sig icke illa ut, när ett par skarpsprungna
pojkar fått fatt en i hvar arm på Stina och satte i väg med
henne framåt landsvägen, så att det snarkade i kjolarna och så
att det röda håret flammade som en vådeld efter henne.
Hon stretade emot och rasade och fradgade af ilska. Men
det hjälpte henne inte. De skenade med henne likväl tills hon
var såsom halfdöd.
Allt det här födde hat och bitterhet i Stinas själ. Hela
mänskligheten blef hennes fiende, och hon föresatte sig dag efter
dag att ägna sitt lif åt att utkräfva hämnd på alla dem, som
sågo henne öfver axeln för hennes vederstygglighets skull.
Hon spann ihop historier om grannarne och ställde folk i
slagsmål, beljög sin nästa och blef allt mer och mer vidunderlig.
En dag fick hon fatt uti en enfaldig ung man och satte sig
i sinnet, att hon skulle gifta sig med honom.
Ty utom enfalden hade han en annan egenskap, som hon
ansåg lämplig för sig. Danjel var nämligen stark som en björn
och kunde arbeta och släpa som ett djur.
Men hur enfaldig han var, så sa’ han ändå bestämdt stopp,
när hon föreställde honom, att de borde gå till prästen och taga
ut lysningssedel.
Men hon gaf inte tappt för den sakens skull.
Så fick hon en gång en liten bit »hvitt» af en
lumpsamlare, som gick omkring i bygden.
Strax efteråt lurade hon Danjel till sig och bjöd honom på
kaffe, som de skulle dricka tillsammans.
Och de voro att börja med inte så dåliga bussar vid det
tillfället.
Stina hällde upp kaffe i båda kopparne, men smusslade
därunder oförmärkt arsenikbiten i sin egen samt gick därpå och
satte ut kokarn i köksspisen.
När hon se’n kom in och de skulle börja drickandet, låtsade
hon, att hon läppjade på sitt kaffe, men i detsamma skrek hon
till, som om man satt en knif i henne.
— Hva’, hva’ i all da’r står på! Skållade du dej i halsen,
Stina? sa’ Danjel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
