Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stina på Gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Blir du inte beskedlig, Stina, så går jag mitt håll ifrån
allt ihop! kunde han säga ibland.
— Gack du, giftblan’nare! svarade Stina.
Slutligen stod han inte ut längre, utan en dag knallade han
sig i väg till Amerika, utan att säga farväl till Stina.
Men hur hon vändes och vånnades, fick hon till sist reda på
hans vistelseort i det nya landet, och bäst han gick där och
knogade i Colorados grufvor och log och var glad att ha’
undsluppit sin förskräckliga hälft, fick han minsann ett bref från
Stina.
»Om du flydde ytterst i hafvet, så kan du inte undgå mig.
Det finns lag och rätt och polis i Amerika också och om du inte
genast skickar hem pengar eller kommer själf, så är ja’ hos dej
om en månad», skref hon.
Danjel hade intet annat att göra än att skicka hem sina
besparingar.
Stina tog emot dem och satte dem i banken samt lät Danjel
få ett par månaders ro.
Men därpå skref hon ånyo och förkunnade, att pengarna
tagit slut, och att hon bums skulle resa till honom.
Danjel skickade på nytt allt hvad han under tiden förtjänat
och fick lugn en tid.
Men så skref hon igen på samma vis och det höll hon på
med, tills Danjel slitit ihop och skickat hem så mycket
penningar, att hon därmed kunde inköpa just det hemman, under
hvilket hon var född.
Det lät hon dock aldrig Danjel få nys om.
Ä’ke det här bevis på kvinnlig energi, som heter duga?
Nu satt hon på sin gård och mojade sig och mådde såsom
en pärla i guld.
Men tidt och ofta vrok hon sig likväl ner och skref till
Danjel, att nöd och elände närmade sig henne, och att hon inte
kunde bärga sig utan att hon nödgades resa till honom för att
bli försörjd.
Och då skickade den arme, enfaldige mannen henne å nyo
i sin förfäran en laddning af sina sparade och hårdt förvärfvade
styfrar.
Se’n gick hon omkring i hemsocknen och lefde i lättja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
