Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Inga Lisa och Fyllerydsgubbarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af detta supande vordo de rödmosiga, hvadan man kan säga,
att de bytte sig till denna purpurfärg för sin skog, och det är
också det enda de ha’ igen af sina granna skiften. Dyr är alltså
den färgen.
En af de maffigaste männen i Fylleryd var Peter Isaksson.
Det kvittade om man kom kväll eller morgon och åkte där förbi,
så satt alltid Peter på krogens förstugukvist och hofverade sig
och sken och skrek samt svängde med sin näsa, alldeles som
en stationsinspektor dänger med den röda lyktan, när han vill
stoppa ett tåg.
Men när Peter var hemma i sitt hus, var han minsann lagom
nosastyf.
Nere på krogen kunde han sitta kvällarna igenom och hålla
långa tal om, hur stark och djärf och oförfärad han var, och
hur han aldrig krusade eller bäfvade hvarken för skam eller
människor.
Men smög man sig efter honom, när han se’n gick hem, fick
man snart höra, hur kvastskaftet skrällde och sang emot hans
skinnväst och byxor, när Inga Lisa, hustru hans, välkomnade
honom.
Det hände också mångtaliga gånger, att den bålde Peter
inte alls vågade sig hem om nätterna, när han blifvit mer än
vanligt »jämn», utan stannade öfver natten nere i »droppastugan»,
såsom de äfven kalla gästgifvaregården.
Ibland inträffade det, att Inga Lisa kom dit ner i
skymningen, just som Peter var i sina bästa tag med att utveckla talet om
sitt hissnesamma mod. Då grep hon honom alltid i kalufven
och släpade den väldige med sig, midt för näsan på bönderna.
Och Peter följde med, mildt och tåligt såsom ett slaktoffer.
En efterhöst blef Inga Lisa andeligen väckt och se’n fick
Peter lite mera lugn för henne. Ty hon hade, kantänka, fått
sitt att sköta medelst spring om kvällarna på alla »samlingar»
i trakten, så nu hände det inte så sällan, att Peter hann hem
och kunde krypa till kojs samt sofva af sig halfva ruset, innan
hon anlände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
