Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mor Inga Lisa och Fyllerydsgubbarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Käringen blef naturligtvis allt ilsknare och ilsknare, det kan
tänkas, men när hon grälat sig trött och andfådd, tog hon till
lipen och började anropa Peters barmhärtighet.
— Öppna dörra, Peter lelle, du vet allt att ja’ håller å däj
ändå, fast ja’ vart stränger ibland! Öppna, så ska’ ja’
förbanningen inte säga ett ord mer om dett supande, utan be’ Gu’
hjälpa däj!
— Har du lurat nå’n förr? hånade Peter.
— Jasså, ä’ dä’ ditt sista ord, att du inte släpper mäj in?
— Vesst i helgotte ä’ dä’ så! Du hör väl hva’ ja’ säjer,
käring?
— Då hoppar ja’ ner i brunnen, och så kommer mett blo’
öfver dett hufve!
— Hoppa du, ja’ ska’ inte förhindra däj, för dä’ vore synn
att förhålla skam en så fet stek! grinade Peter.
Inga Lisa lommade af neråt brunnen, men Peter brydde sig
inte om’et.
— Hon skyr nog sjutsingen det kalla vattnet! tänkte han.
Men när gumman kom ner mot brunnsöppningen, fick hon
fatt i en stor sten, fast Peter i mörkret inte kunde skönja
hvarken henne eller stenen.
— Ajö’ mä’ däj, Peter, nu skuttar ja’ ner och dä’ har du
på ditt samvete!
— Skutta du! skrek han till svar.
— Hjälpe mäj då, Gu’! ropade Inga Lisa och dängde med
detsamma stenen så att han med ett högljudt plumsande for ned
i brunnen.
Peter trodde säkert, att det var hans hustru, som brakat
ner, och det hade han då inte väntat sig.
Halfnaken, som han var, rusade han ut och ner till brunnen
samt började vinda ner ämbaret.
— Håll däj fast, Inga Lisa, så ska’ ja’ kveckt vinna opp
däj, håll däj fast hjärtans gumma! Du kan väl begripa att ja’
bara gycklade! bad Peter med ömklig och bruten stämma.
Men efter stenkastningen hade Inga Lisa smugit sig bakom
knuten, och när Peter lopp ner till brunnen, smög hon sig in i
stugan och bommade i sin tur till dörren.
Hur mannen alltså tiggde, bad och anropade nere vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
