Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skälleboiternas tjufvajakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men så en dag blef Johannes i Östragård af med sin
»plånebok», som han lagt ofvanpå sin »cheffanjer».
Där voro hundra banko i stutapengar uti henne.
Och när så hans granne natten efterråt pröfvades genom
förlusten af tre kalfskinn, så blef där liksom uppror i byn, och
folket gaf sig den på, att där fanns ett tjufband i skogen bredvid.
— Hur stor Job man än vill va’, så kan icke hundan tåla
att stutapengarna fara åt helsike! skränade Johannes.
— Dä’ får lof bli en gräns för pröfningarna, för kalfskinnen
stiga i pris! lät grannen och föreslog, att byamännen skulle leta
igenom skogen.
Serradö, ett par dagar efteråt kom en af Skälleboiternas
pigor och sa’ att en besynnerlig figur synts i skogskanten, och
när ryktet härom spred sig, beslöt man att gå man ur huse och
knäcka honom.
— Dä’ är tjufven, och det kan väl inte vara Herren emot,
att fähunna får sitt straff, mente folket och beväpnade sig med
högafflar, mortelstötar, gapstänger och andra anfallsvapen samt
gåfvo sig in åt skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
