Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärdingsmannens serenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gaf Johannes en sinkadus, så att han for vidöppen med
hufvudet före ner i rödfärgsbaljan och klente ner sig alldeles
förskräckligt.
Man kan tänka sig att han spottade och fräste, och färgen
rann ifrån skallen på’n ner åt bålen, så Johannes liknade mera
en mosastånna än en vanlig kristen människa.
— Ja’ ska min själ inte tvätta å mej, utan låta folk si, hur
baronen handterar en socknebo, som kommer! lät Johannes, när
han fått rödfärgen ur halsen på sig så pass, att han kunde tala.
— Gör du det, skrattade baronen. Och gamle Anners Danjel
grinade äfven, så att han kunde sej fördärfva.
Johannes lommade i väg och visade sin rödbrokighet i
gårdarna.
— Si så ja’ sir ut! skrek han hvart han kom.
Och folket bäfvade för honom i början. Men så snart de
fingo höra sammanhanget, visste de inte antingen de skulle grina
eller gråta åt honom.
Det är ifrån den betan och i följd af det vederdopet, som
Johannes nu allmänneligen kallas »Broken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
