Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Godsherrns festmåltid och torparns kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Herre Gu’, om dä’ ändå vore en rejäl fläskgryta! vågade
Erik på Snabben hviska till sin granne.
— Tösst, tösst, herrskapet kan komma hvilken menut som
helst!
Det var litet tryckt därinne.
Patron höll ett strängt regemente och ville gärna att den
ene godsaren skulle springa till honom med skvaller om den
andre.
Han hade dem på sina fem fingrar, förföljde den, som inte
ville »bära till honom dålighet» om sin granne eller som
försummade gå och höra den präst, som han och frun gillade, eller
gick och hörde den, som herrskapet icke tyckte om.
Så det var inte något roligt ställe just.
Längst bort bakom ryggarna på de ändra satt Johan i
Gummebo och skylde sitt ansikte.
Han var den, som patronen höll sämst af allesammans, fast
han var den likaste dagsverkaren och en hjälpsam och god
människa.
Hade han två rockar, kunde han ge bort den ena, om nöden
stod på, och likadant var det med hustru hans.
Men patron var rasande på honom. Han fick honom hvarken
att skvallra eller att gå in i »helnykterhetsföreningen», som han
stiftat på gården.
Och det värsta af allt var, att Johan gifvit tak öfver
hufvudet åt kammarpigan, enär patron dref ut henne i ur och skur
en höstkväll för sin systersons skull.
Johan visste, att han inte var någon gärna sedd gäst och
därför satte han sig så, att patron inte skulle få ondt i sitt hjärta
af att skåda honom.
Han höll denna gång också knappt på att kunna sitta, ty i
två föregående nätter hade han vakat öfver Ivar i Strängen, som
låg tvärt för döden i lunginflammation.
Rätt hvad det var kom herrskapet emellertid ner i köket.
Patron höll ett litet tal och tackade dem för det flydda året.
Han var nöjd med dem allesammans, yttrade han, undantagandes
Johan i Gummebo, som fortfarande hölle sig fjärran från den
rätta vägen och följde sitt eget kött. Men kanske kunde också
han räddas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
