Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologi och kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skulle nu någon kunna tro, att en till ytan så lugn och
liknöjd karl kunde vara så toseter efter kvinnfolk?
Men så lär det allt vara ändå med Per Johan, ty vi fingo
efteråt spörja, att han aldrig under tio års tid varit informator
på ett enda ställe, utan att han blifvit vriden i skallen af kärlek
till något fruntimmer i det hus, där han vistats.
Och se’n förnötte han hela höstterminen med att skrifva
friarebref och käleksvers till sommarflamman.
Under vårterminen däremot svärmade han endast för
Uppsalaflickor och friade och krabbade det värsta han kunde, till
stor skada för vår arma kyrka och den rena läran.
Det sägs att han förlofvat sig nio gånger!
Allra sist var han en vinter förlofvad med en
handtverkaredotter i »Supis», men det tog slut med förskräckelse dagen innan
han for hem till ferierna.
— Du är då den lyckligaste och mest afundsvärda prisse,
som traskar på denna sublunariska mark, Per Johan, sa’ en af
nationskamraterna till honom vid den lilla afskedszvycken, som
hölls innan han for.
— Hur så?
— O, jag har aldrig i lifvet råkat en flicka, som pussas så
gudomligt som din fästmö! sa’ den djädrans medikofilaren.
Per Johan ändrade inte en min, men han gick lugnt bort
och slängde in ringen genom dörren till den förbluffade fästmön.
Se’n vände han tvärt åter till det glada laget och söp såsom
en teolog och som ingenting inträffat.
Om jag ville, skulle jag kunna skrifva en bok, så tjock som
Arndts postilla, full med sannfärdiga berättelser om de lidanden
och kostnader, Per Johan åsamkade sig och de sina för sin
vådliga kärleks skull.
Men det värsta hände väl honom ändå pingstdagen i tu år se’n.
Per Johan skulle, kantänka, ånyo visa framfötterna, som det
heter, och predika högmässan i vår moderförsamling och
pingstafton kom han alltså bort till prostens, där han skulle stanna
öfver natten.
Han hade emellertid inte varit där i huset i fulla fem kvart,
förrän han var alleles öfvermåttan kär i guvernanten och klämde
till att sucka och deklamera inför henne, så att prostens son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
