Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ett klockbyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett klockbyte.
— Gud vet hvad Sven och Petter i Kilabo ha’ att dras om,
men hissnesamt är det, att två annars så kloka och bastanta
karlar ska’ nu i fyrtio års tid ha’ gått och glott illa på
hvarandra, rätt så grannar dom ä’!
Jag minns nu inte för momangen, hvem det var utaf oss,
som yttrade ofvanstående tänkvärda ord en söndagskväll.
Men sanningsord voro de i alla fall.
Saken var den, att vi samma söndagsafton hade kommit
tillsamman på slaktgille i Fläskåsen hos Petter Magnus, och där
pratades och domderades, gubevars, en hel hop, såsom man ju
alltid gör, när man är mätt och god och belåten. Det heter ju
därför också, att en mätt mage gör ett lätt humör.
Nå, rätt som vi sutto där, slängde en af oss fram de där
orden om Kilabomännens ömsesidiga och grufliga ovänskap,
hvilken ovänskap varit en visa i grannhället i bortåt fyrtio års tid.
Nu kom väl talet att falla på gubbarne närmast af den
anledning, att Sven låg på sin dödsbädd och väl aldrig skulle komma
att få höra gök mer, som man säger.
Han hade så långt man mindes tillbaka haft ett dåligt bröst
samt hostat och regerat. När nu höstdimman kommit och lagt
sig på’t, blef han riktigt knäckt och låg där, som sagdt,
väntande på förlossningen.
— Undras ändå, om di inte ska’ försonas, innan han tryter!
sa’ en utaf oss.
— Borde väl dä’, ty dä’ står ju skrifvet, att man inte ska’
låta sola gå ner öfver sin vrede, och då bör man väl så möcke
mindre låta själfva lefnadssola sjunka hän öfver sitt hat! lät
Per Måns i Intägt.
Det där tyckte vi alla vara så vådligt bra och kristligt sagdt,
att ingen af oss hade något att svara på’t, utan där blef lugnt
och tyst i stugan en lång vändning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0245.html
