Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett klockbyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Serradö, rätt som vi sutto där i Fläskåsen och språkade i
detta ämne, kom Nils i Bögget in och satte sig vid dörren.
Han såg visst liksom litet snopen ut, när han förnam, att
han kommit midt in i ett korfvagille, men inte kunde han springa
för det. Petter Magnus spenderade på’n, så Nils behöfde då
egentligen inte ångra, att han gått inom dörren.
När så Nils hade ätit och druckit en vändning, sa’ han:
— Ja, nu go’ vänner, kan ja’ hälsa så möcke ifrå’ Sven i
Kilabo! Han tröt för pass en timme se’n!
— Åhå, bevars! Gjorde han så? läto vi alla med en mun.
— Joho, pastorn skulle dit, och när han gick förbi mitt, ba’
han mej följa med och visa genvägen! fortfor Nils.
— Nå, gaf han med sej nå’t mot slutet? sporde Per Måns.
— Pastorn höll det grannaste tal man kan tänka sej, så att
bå’ ja’ och alla de andra inte kunde hålla oss för gråt, och Sven
syntes gråtosad, han också!
— Jojo, det var nog hans bästa råd! läto vi och bådo Nils
tala om helt och hållet, hur det gått till i Kilabo.
Och det gjorde han.
När pastorn uppmanade Sven att förlåta och göra upp med
Petter, så teg han bara, och det gick inte att få ett ord ur honom.
Då gick pastorn tvärt ut, och vi trodde alla, att han blifvit
ilsk, lät Nils.
Men rätt hvad det var, kom han tillbaka i sällskap med
ingen mer och ingen mindre än Petter själf.
Se’n blef där en ny predikan, som riktigt skar genom märg
och ben. Ingen människa kan tänka sig, huru pastorn skriftade
de bägge gubbarne för deras långliga och vådliga hat.
Men det bet just inte stort på dem, efter hvad vi kunde
tycka.
Till sist sporde pastorn allvarligt och bestämdt, hur hatet
egentligen uppstått från början och hvad som var dess rot och
upphof.
Då blef där tyst i stugan, och vi sutto med andan i halsen,
ty vi tänkte få höra någon stor hemlighet uppdagad.
Man kunde väl aldrig tänka annat än att de kränkt
hvarandra i kärleksväg nå’n gång i ungdomen, och att den ene röfvat
bort all lifvets lycka för den andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
