Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handelspatronens pröfningsstund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då såg Erik lite’ grann ut, mån I tro. Hela synen var
röd på’n, precis som om han haft ansiktet i en blodbytta.
— Slog du dig så? skrek handlarn och blef blek som ett lik.
— Åh, inte så värst! lät Erik och torkade sig med
kappärmen öfver synen.
Rätt hvad det var började det emellertid blaska omkring
fötterna på handlarn, där han gick innanför disken, och när han
tittat en stund på golfvet tog han till att svärja, så att vi trodde,
att bå’ vi och han och hela handelsboden skulle sjunka.
Kan man tänka sig ett sådant spektakel!
När Erik dråsade omkull, hade han nämligen råkat med
axeln slå af träsvickan i piccardonskärlet, som låg under disken,
så att vinet börjat rinna, och då passade Erik, kantänka, på att
gapa om svickstumpen och låta piccardonen strömma in i sin
lekamen, ända tills han rycktes därifrån. Det var därför han
låg och stönade så länge, den lycklige själen.
Inte var det heller så underligt att handlarn svor en flänga,
ty när han ryckt ut kärlet och undersökt det, var där minsann
inte mycket att hurra för uti’et.
Men själf vadade han i vin till ofvan fotknölarna, ty boden
är liten. Och han stampade i vinpölen och rasade som ett
vilddjur.
— Nu ska’ du då ha’ smörj, om du aldrig fått’et förr! Gack
ut, I andre, så att han inte får nå’ra vittnen emot mej! skrek
patronen.
Och vi gingo ut på gatan.
Men vi kunde inte inte låta bli att allt ibland slänga ett
öga in genom den stora rutan, det begrips.
Och då sågo vi, hur Erik retirerade än hit och än dit. När
handlarn hoppade öfver disken och ut åt boden för att få håll i Erik,
skuttade denne åt motsatt håll. Men rätt i rappet fingo de fatt
i hvarandra midt för kassalådan.
— Nu ska’ vi gå bakom knuten, ty nu är det som smörjen
börjar vanka! sa’ jag.
Men vi hade inte gått mer än ett par steg, förrän vi fingo
höra det värsta klingande i världen och i samma stund kommo
Erik och handlarn med armarna slingrade om hvarandra ut till oss
på gatan genom det stora butikfönstret. Efter dem kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
