Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påpekats från flera håll, även av den som skriver
dessa rader, och torde därför i detta samband
kunna förbigås. Det är emellertid mycket
betecknande, att alldeles samma bevisföring, som av
Ammon, Zacharias och andra gjorts gällande för
att hävda den bestående samhällsordningens
förträfflighet, på allra sista tiden med förkärlek
börjat användas till förmån för — kriget. Sitt
fulltonigaste uttryck har denna nya form av
socialdarwinism säkerligen fått i ett för halvtannat år
sedan utgivet arbete ”Die Philosophie des Kriges” av
Dr Rudolf Steinmetz, om vars tendens följande
korta sammanfattning kan ge en föreställning.
Steinmetz, vars arbete i entusiastiska ordalag
lovordats av så ansedda fackorgan som ”Archiv fur
Rassen- und Gesellschaftsbiologie”,
”Politisch-antropologische Revue” m. fl., är ingalunda en
krigsapologet av den gamla typen, som på
läsar-manér uppfattar kriget som ett moment i den
gudomliga världsordningen. Tvärtom är Steinmetz
fullkomligt fri från alla religiöst färgade
fördomar: själv betecknar han sitt etiska ideal som en
utvecklingsutilitarism, vilken i sig upptagit det
mo-därna ”rasidealet”, den utilitaristiska satsen så
mycket lycka som möjligt åt så många människor
som möjligt erfar alltså den inskränkningen att de
möjligast många människorna skola framgå ur de
fysiskt, intellektuellt och moraliskt kraftigaste
raserna. Mot denna ståndpunkt är ju ingenting att
invända liksom det måste erkännas att åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
