Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma att gå och vilka förödelser den kan komma
att anställa är naturligtvis omöjligt att förutsäga.
Det vore en fatal illusion att tilltro de borgerliga
partierna någon allvarlig vilja och förmåga att
hejda denna barbariets renässans. Om den
svenska överklassen redan under det kritiska året 1905
röjde en betänklig böjelse för det brutala våldets
politik, fast utgången blev en annan, så har
stor-strejksåret 1909 med oförgätlig klarhet visat, att
den överväldigande majoriteten av Sverges
överklass ej mera förfogar över det andliga
kraftöverskott, som all verklig framstegspolitik kräver av
sina kämpar. Där finns inom de borgerliga
partierna mycken flit och yrkesduglighet, men där
saknas den intellektuella vigör och det känsliga
verklighetssinne, som en överklassare behöver för att
förstå det upprörande i proletariatets livsläge och
det djupt berättigade i dess krav på en annan
tingens ordning. När högertidningarna hånfullt tala
om arbetareklassens brist på kultur, så är detta så
tillvida riktigt, som vår tids proletariat tack vare
de härskande klassernas förtryck är så gott som
fullständigt utestängda från de kulturvärden, som
göra livet värt att leva. Men den som fördomsfritt
och uppmärksamt betraktar den nuvarande
situationen, han varsnar osvikliga tecken på att det
modärna proletariatet är den enda samhällsklass,
vilken — som klass betraktad — är besjälad av ideella
strävanden och kan sätta in kraft på att förverkliga
dem. Det nutida proletariatets livsläge är tragiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
