Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själve Sankt Georg hade tröttnat på att strida mot
draken, när han, som var föraren i uppbrottets och
genombrottets dagar, nu gav upp kampen — då var
det ju inte längre fashionabelt att slåss för
sanning och frihet, tvärtom, det gällde nu att som god
intelligensaristokrat hålla sig borta från de banala
dagsfejderna. Sådan var situationen, då
Heidenstam uppträdde med sitt granna, men skäligen
andefattiga evangelium om en renässans med
forn-glädje och skönhetskult; Tor Hedberg gjorde med
svenskens flegma att börja med några svaga
invändningar, men orientalen Oscar Levertin, som
vid åttiotalets mitt skrivit patetiskt-spirituella-
artiklar till försvar för ateismen, tog med ett glädjeskutt
avstånd från isitt förflutna, följd i fjäten av hr
Lundegård, som förut varit den radikalaste av de
radikale. Herr Heidenstam hade ett lätt arbete, när
han gick ut för att ”slå ihjäl åttiotals-idealismen”.
Den framskjutna plats, som utvecklingsläran
intog i åttiotalets idévärld, röjde sig även i den då
gängse uppfattningen av de sexuella problemen.
Även om åsikterna i övrigt divergerade, var man
dock i allmänhet ense om att starkt framhäva
människans egenskap av naturväsen och att från denna
ståndpunkt proklamera revolt mot asketismens
bojor, vari klerikala och konventionella moralbud i
årtusenden bundit människan. Ola Hanssons
hyllningsdikt till Strindberg, när denne 1884 frikändes
i ”Giftas”-processen, är ett representativt utslag av
denna antiasketiska strömning, som glädes över att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
