Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN OMVÄND OPTIMIST.
(nov. 1909)
I det kapitel av Herbert Spencers självbiografi,
vari den store filosofen behandlar sin barndom och
därmed sammanhängande förhållanden, påträffar
man följande anmärkningsvärda yttrande: ”Bland
de livserfarenheter, som göra att vi vid en mera
framskriden ålder bli pessimister, är
missförhållandet mellan förtjänst och belöning en av de
tyngst vägande. Världen är indelad i sådana
människor, som tillföljd av sin levnadsvandel
förtjänade litet och undfå mycket, och i sådana som
förtjänade mycket men skörda ringa lön. Min mor
hörde till den senare kategorien; och det är för mig
en källa till outsäglig ånger att jag icke gjort mera
för att mildra hennes lott.”
Det är Herbert Spencer, den en gång så
segervisse utvecklingsoptimisten och oböjlige
individualisten, som nu, vid slutet av sin levnad, avlägger
den trista bekännelsen att den individuella
behållningen av en levnad, vigd åt ideella syften, till sist
dock blir en bottenlös pessimism.
Vad var det som hos Spencer småningom fram-
Utkast och silhuetter. — 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
