Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken, att hela denna tomma form av existens,
som föregått varje utveckling eller’skapelseakt, äger
en utsträckning, i jämförelse med vilken vårt
omätliga stjärnsystem krymper samman till en oändligt
liten punkt — denna tanke är för överväldigande
för att kunna vidare fullföljas. Sedan någon tid
framkallar medvetandet om att utan ursprung eller
orsak oändligt rum alltid har existerat och alltid
måste existera en känsla, för vilken jag bävar
tillbaka.”
En sympatisk tolerans mot alla positiva
religionsformer och för egen del en isande
tomhetskänsla — det är den ståndunkt på vilken
religions-filosofen Spencer befinner sig vid sin levnads slut.
Vilken kontrast mot den Herbert Spencer som en
gång skrev ”Det ovetbara”!
Om det redan varit vanskligt nog att
psykologiskt förklara Spencers utvecklingsgång på det
politiska och sociala området, så blir svårigheterna
naturligtvis ännu större, när det gäller så subtila
och subjektiva förhållanden som en stor tänkares
ställning till de religiösa problemen. Dock torde
man ej taga alldeles fel, om man skriver en god
del av Spencers filosofiska desperation på
räkningen av hans starkt naturalistiska åskådningssätt.
Spencer har mångfaldiga gånger värjt sig mot
beskyllningen för materialism, och som teoretiker är
han ingalunda materialist. Men i hela sin
uppfattning av livet — livet fattat i dess allra
vidsträcktaste mening — röjer han ofta en påfallande benä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
