Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amerika, så finner man där bakom blott ett
mumifierat gudsbegrepp, icke en levande
världsåskådning.
Den ende man i Sverge, som för närvarande
synes sitta inne med möjligheterna att utfylla detta
tomrum i vårt kulturliv, är professor Hans Larsson.
Han har redan med sina föregående arbeten —
”Intuition”, ”Poesiens logik” och ”Studier och
meditationer” gjort kulturella insatser, som ställa
honom på ett helt annat plan än det, där Sverges
övriga författare vanligen befinna sig; och på detta
högre plan rör sig även mycket, om också icke allt,
av vad han har att säga oss i sin nya bok ”Idéer
och makter”.
Det kunde på sätt och vis ligga nära till hands
att jämföra Hans Larsson med hans berömda
kollega på andra sidan Sundet, Harald Höffding. Båda
äro radikala nutidsandar med omutligt
sannings-krav och genomträngda av en själfull humanitet;
hos båda kan man spåra en växelverkan mellan
tysk och engelsk filosofi, men medan Höffding
mera graviterar åt den engelska riktningen, synes
Hans Larssons strävan bland annat gå ut på att
rädda välfärdsmoralens livsdugliga element över i
den tankevärld, som är förbunden med namnen
Kant och Pichte. Höffding äger ganska mycket av
vad tyskarna kalla gemyt, men detta är hos honom
i främsta rummet den etiska begåvningens
själs-värme, icke diktarens stämningsrikedom; Hans
Larsson är däremot en poet av renaste vatten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
