Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta sätt invecklar människoanden sig i
självmotsägelser, så snart den lämnar det ändligas
område och vill bilda sig föreställningar om det
oändliga och eviga. Och även i den värld, som är
tillgänglig för mänsklig forskning och som endast
är ett litet sandkorn i det oändliga rummet, är det
blott det föränderliga och det förgängliga, som kan
göras till föremål för vetenskaplig analys. Det
eviga och beständiga, världsalltets huru och varför,
förblir alltid för det mänskliga förnuftet ett
ofattligt mysterium.
Denna tanke, som likt ett enande band genomgår
all germansk filosofi från Kant ända fram till
Spencer, har redan för över två tusen år sedan
uttalats av Indiens vise. I sanskrit-litteraturens stora
hjältedikt Mahåbhårata, författad 400 år före
Kristus, finner man följande märkliga uttalande:
”Efter som sanningen ligger utanför förståndets
område, så finnas inga ord som kunna uttrycka
den.”
Det folk, vars inre livserfarenhet under tidernas
lopp skapade en sådan filosofi, vandrade redan för
flera årtusenden ned från den centralasiatiska
högplatån till Indus’ och Ganges’ floddalar, där de
genom stränga kastlagar för lång tid höllo sig fria
från blandningen med främmande raser. Själva
kallade de sig ariernas folk, vilket betyder: de som
förblivit trogna (sin ursprungliga religion); i våra
dagar kallar man dem vanligen indoarier eller in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
