Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lad av fantastiska element, som stötte och väckte
löje. Darwins storhet ligger icke mimst i det
outtröttliga tålamod varmed han under decennier
gjorde iakttagelser och samlade fakta, vilka sedan
som byggnadsstenar infogades i den stora
komplexen; och härvid understöddes han synnerligen
verksamt av en utomordentligt stark iakttagelseförmåga.
”Jag tror”, yttrar han i sin självbiografi, ”att jag är
överlägsen vanliga människor däri, att jag ger akt
på och sorgfälligt iakttager saker, som lätt undgå
de andras uppmärksamhet”. Men alla dessa
iakttagelser hade för Darwin endast värde, för så vitt
de kunde tjäna eller tänkas tjäna som bevis för
eller emot en åsikt eller hypotes, som alstrats av
hans aldrig vilande fantasi; ty trots sin nyktra, på
den konkreta verkligheten inriktade intelligens var
Darwin som alla stora naturforskare en
fantasimänniska, som lidelsefullt älskade nya
tankekombinationer och idéer, som tändes i hans hjärna. Men
samtidigt drev honom hans omutliga
sanningskärlek att lägga varje sådan idé, varje älsklingstanke,
hur stort affektionsvärde den än kunde äga, på
den vetenskapliga kritikens sträckbänk, och utan
förbarmande låta den falla, om den ej bestod
provet. ”Jag har ständigt”, heter det i självbiografien,
”strävat efter att hålla min ande fri, för att kunna
uppge varje hypotes, hur mycket jag än må ha
älskat den (och jag kan ej motstå böjelisen att bilda
mig en sådan över alla ämnen), så snart det kan
påvisas, att den står i strid med fakta.” Helt visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
