Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackra och träffande ord om hans diktning, ord
som ha en underlig klang för dem, som stodo
skalden nära medan han levde och fingo bevittna det
mottagande, hans diktsamlingar rönte från
nittiotalets kritik. Aldrig hade jag kunnat ana att den
tryckta dumheten äger en så diabolisk makt, förr
än jag såg den deprimerande verkan, alla dessa
enfaldiga recensioner utövade på Kléen. Redan på
skolbänken hade han varit dömd att bli
syndabocken, dels på grund av sitt nervösa väsen, som ådrog
honom lärarnas misshag, och dels på grund av sitt
underliga namn, som framlockade pedagogvitsar i
det oändliga; och Kléen i sin ordning lät ovett och
vitsar gå över sig som ett ösregn, otillgängligt för
argument och betraktade, från sin ståndpunkt
fullkomligt riktigt, lärarna som onda, blint verkande
naturkrafter, mot vilka det icke lönte sig att
opponera. Tiden gick, gymnasistbohémen blev student,
och av studenten blev en journalist, som en vacker
dag debuterade med en diktsamling, kallad ”Helg
och söcken”. Men vilket mottagande! Samma
spe-ord och vitsar, han så väl kände från skolbänken,
samma pedantiska småaktighet, samma stupida
moraliserande, samma yrkesmässiga oförmåga att
uppskatta verklig begåvning — hela detta
skolmästareelände bröt på nytt in över den unge poeten,
blott med den skillnad, att de vitsande
moralisternas rektor denna gång hette G. D. av Wirsén.
Det kan för Emil Kléens gamla vänner ej råda
minsta tvivel därom, att den avvisande eller baga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
