Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telliserande hållning, som nittiotalets kritik
mestadels anlade gent emot hans diktning, tidtals gripit
honom med nästan suggestiv kraft. I sin själs
innersta var nog Kléen alltid medveten om sin
begåvning, men han hörde till de naturer, hos vilka
känslan av att vara misskänd lätt nog slår över i
känslan att ha misslyckats, och ur denna stämning,
som hos Kléen ofta skärptes av en rent vital
livs-leda, framgick till sist en nihilism, för vilken hela
världen tedde sig som ett tomt och tråkigt
gyckelspel. För en till det yttre livslustig, men i sina
innersta hjärterötter uppriven bohéme, färdig att när
som helst sätta sin tillvaro på ett kort och förlora
den, låg det nära till hands att misshushålla med
sin begåvning, och utmynta sina pund i småmynt
med det ofullgångna hastverkets prägel. Det vore
också meningslöst att vilja förneka, att Kléen
under sin korta levnad strött omkring sig alster, som
ej uppbäras av verkligt konstnärsallvar.
Frestelsen härtill var för Kléen så mycket större, som han
ägde en fabulös lätthet att uttrycka sig i bunden
form, och därjämte en fyndighet, som satte honom
i stånd att rida ut de äventyrligaste
improvisationer. I det Lundakotteri från nittiotalets början, där
Kléen, Axel Danielsson och Fakir Falstaff utgjorde
de dominerande personligheterna, brukade man
ofta roa sig med att sätta Kléens
improvisations-förmåga på de hårdaste prov, och jag minnes
mycket väl, hur Axel Danielsson en gång vid ett
framskridet dryckeslag plötsligt vände sig till Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
